Okej, här är problemet: Nedan ser du en grupp med 50 symboler. Målet är att ta bort så många symboler som möjligt. Du får antingen välja att ta bort symboler i en viss färg (röd/blå), eller att ta bort en viss typ av symbol (cirkel/triangel). Vad väljer du?
Känns det för simpelt för att räknas som en tankenöt? Ja, kanske det. Det uppenbara svaret är ju att ta bort allt rött. I själva verket är det dock väldigt många som väljer annorlunda. En alarmerande mängd personer (till exempel Sverigedemokraterna) tycker att man borde fokusera på cirklarna. Varför? Det kanske klarnar om vi sätter lite rubriker på det hela. Symbolerna representerar personer misstänkta för våldtäkt i Sverige. Trianglarna representerar den andel som har "svensk" bakgrund (föräldrarna födda i Sverige). Cirklarna representerar utrikes födda*. Blått representerar kvinnor. Rött representerar män.
Det handlar helt enkelt om att hitta den minsta gemensamma nämnaren och det är i det avseendet som min chockrubrik visar sig statistiskt sann. Män, eller mer specifikt den manliga och maskulina normen, är den minsta gemensamma nämnaren när det gäller hot mot mänskligheten och vår värld.
"Varje gång jag äter en Big Mac så bidrar jag i teorin till lika stort utsläpp av växthusgaser som om jag åkte ungefär 4 mil med min bil"Låt mig ge lite exempel. Kanske har du hört talas om att köttkonsumtion är en riktig miljöbov? Om man räknar in allt från transporter och utfodring till metanutsläpp från boskapens rapar/flatulens så får man fram en faktisk och väldigt hög siffra för hur mycket växthusgaser (CO2-ekvivalenta) som släpps ut i relation till den mängd vi konsumerar. Värsta produkterna är lamm, nötkött och ost: Lamm lämnar efter sig 39 kg CO2e per kg kött vi äter. Nötkött 27 kg CO2e per kg kött vi äter och ost 13,5kg CO2e per kg ost vi äter. Detta kan jämföras med att 95-oktanig bensin släpper ut ungefär 3,6 kg CO2e per kg bensin vi förbrukar (2,7 kg per liter). Här kommer en superpedagogisk tabell:
Eller för att formulera det på ett mer slående sätt: varje gång jag äter en Big Mac så bidrar jag i teorin till lika stort utsläpp av växthusgaser som om jag åkte ungefär 4 mil med min bil**.
Förhoppningsvis visste du detta redan och har redan börjat fundera på hur du kan minska din egen köttkonsumtion. Men vad har det här med manlighet att göra? Väldigt nyligen blev jag varse om att det ibland pratas om så kallad "grön feminism". Jag förstod inte direkt vad det var, och i ärlighetens namn tyckte jag att det lät lite som någonting påklistrat. Det var i samband med politiska partier jag hörde det så jag tänkte att det kanske var en floskel för att locka till sig fler väljare. Det här var dock efter mitt feministiska "uppvaknande" och när jag blev nyfiken och läste på mer om det blev det ganska självklart.
"Som man har jag växt upp i en värld som i alla tänkbara sammanhang berättat för mig att jag ska vilja köra snygga, snabba bilar och käka stora biffar."
Allt återkommer till normer. Beroende på kön så uppfostras vi och formas efter sociala normer och de är i vissa fall inte bara skadliga för våra möjligheter som individer, utan även för vår framtid som art. Som man har jag växt upp i en värld som i alla tänkbara sammanhang berättat för mig att jag ska vilja köra snygga, snabba bilar och käka stora biffar. Instinktivt vill jag säga att "jo det ligger nog något i det, men sån är ju i alla fall inte jag". Men det är ju inte sant. Vi hade en Prius tidigare. Jag älskade den och kände mig lite lagom smug när jag körde omkring i den bland alla stadsjeepar. När vi fått barn bytte vi dock ut den mot en bensindriven, snygg, sportig Avensis och när jag kör den känner jag mig annorlunda. Jag känner mig manlig. Vår Avensis har en "Sport"-knapp. Jag tror att allt den gör är att koppla ur ljuddämparen och dra bort ett streck från bensinmätaren, men när jag använder den känner jag mig om möjligt ännu mer manlig. Lika manlig som om jag använder en motorsåg eller lyfter vikter på gymmet.
Visst tusan går det också nio köttbitar eller hamburgare på varje sallad jag beställer. Jag skulle kunna påstå att det bara är för att jag tycker att det är godare, men innerst inne vet jag att det inte är hela sanningen. Och om jag började kolla ordentligt omkring mig när jag är på restaurang är jag ganska säker på att fördelningen beställda sallader och beställda köttbitar skulle ha en tydlig genuskorrelation. Vill jag inte förlita mig på antaganden kan jag helt enkelt titta på statistiken. Män konsumerar till exempel nästan dubbelt så mycket nötkött som kvinnor, vilket utgör en betydande skillnad. "Men män har ju ett högre energibehov än kvinnor", svarar mitt 29-åriga jag. Ja det stämmer, men det handlar om ungefär 25% mer, inte 100%.
Då har jag ändå inte kommit in på det mest uppenbara exemplet. Våld. Det som verkligen sargat oss som samhälle och civilisation genom alla tider. I Sverige står män för 76% av samtliga brott mot brottsbalken, vilket redan där är en ansenlig siffra. Tittar man specifikt på våldsbrott (Brott mot liv och hälsa) är männens andel 86%. Och så sexualbrotten, där siffran blir 99%. Det hade inte nödvändigtvis varit samma strukturella problem om det vore män som drabbades av våldet i samma utsträckning, men så är det ju inte. I såväl större som mindre sammanhang drabbas kvinnor av en oproportionerligt stor del av det utövade våldet. De här massiva siffrorna kan inte förklaras med enbart biologi eller genetik. Det finns en stor socialt betingad faktor. Kanske är det för att män uppfostras att hålla inne sina känslor och känsloyttringar, att inte gråta. Kanske är det för att majoriteten av manliga konfliktskildringar i kulturen bygger på och löses med våld. Kanske är det för att kvinnor i stor utsträckning sexualiseras och objektifieras i media och reklam, ofta i relationen av något som ägs eller tas om hand av mannen. Jag kan rekommendera denna video av Laci Green om ämnet, med anledning av den senaste massakern i USA.
"Jag behöver inte känna mig personligen utpekad för att kunna inse och bekräfta att manlighet är ett problem."
När jag blev intervjuad i P4 om min blogg fick jag frågan vad jag ansåg om påståendet att män har en kollektiv skuld. Jag visste inte direkt vad jag skulle svara, för det var inte ett påstående jag direkt hade stött på tidigare när jag utforskat feminismen. Idag skulle jag dock svara att vi har, om så inte en kollektiv skuld, så ett kollektivt ansvar. Det är för enkelt och för fegt att bara svara "inte alla män" så fort den här informationen kommer på tal. Nej, alla män är inte våldtäktsmän. Men nästan alla våldtäktsförövare är män och det är inte naturligt. Jag behöver inte känna mig personligen utpekad för att kunna inse och bekräfta att det är ett problem.
Betyder det här att jag tänker sluta äta kött, sälja bilen och sluta utveckla datorspel med våldsamt innehåll? Nej. Det är svårt att vända ett liv av normativt inpräntande på en femöring, men jag kan ta ett steg och en dag i taget och se till att jag rör mig i rätt riktning. Jag kan sänka garden och försöka hjälpa andra att göra detsamma. Framförallt kan jag låta bli att förneka att det är ett problem.
* Statistiken för utrikes födda är hämtad från Brottsförebyggande rådets rapporter om brottslighet bland utrikes födda. Inte direkt purfärsk, men det finns ingen senare officiell statistik.
** Det här är baserat på det faktiska innehållet. McDonalds har en rad miljöåtgärder som sannolikt minskar denna siffra, och har som mål att minska sitt utsläpp av växthusgaser med 40% till 2020. Max klimatkompenserar alla sina hamburgare. Burger King (som är godast) jobbar också uttalat aktivt miljömedvetet, med 90% återvinning och 0,8% svinn, men har inga uppenbara uttalade mål vad jag kan se.
