F! - Det okristna värdepartiet?

Rättelse: Tidigare skrev jag att statens mål för föräldraförsäkringen är att den ska delas lika och att KD stod bakom detta mål. Idag upptäckte jag att det inte stämmer längre. Alliansen ändrade formuleringen av försäkringskassans mål i två steg 2008 och 2009. Jag ber om ursäkt för denna felaktighet!

Rättelse 2: Det tycks ha återinförts en reglering från regeringen om att Försäkringskassan ska "integrera jämställdhet" i sin verksamhet för att sträva mot Riksdagens jämställdhetsmål.


Jag har under en tid tänkt skriva ett inlägg där mitt nya feministiska jag gör upp med mitt gamla troende jag. Det har blivit väldigt mer aktuellt för mig under sommarens valrörelse och nu nådde jag en punkt där jag helt enkelt inte kan skjuta på det längre. Där jag ursprungligen tänkt skriva ett mer personligt inlägg blir det dock nu ett mer politiskt sådant och det lär kanske bli mer av den varan innan valet. Jag vill dock betona att Feministiskt Initiativ inte är synonymt med den feministiska rörelsen utan är en politisk gren sprungen ur feminismen. På samma sätt är KD inte synonymt med den kristna rörelsen.

"Fi är en fara för landet, för kvinnorna, för barnen och för demokratin."

Det hela började när jag läste en riktigt unken krönika av Siewert Öholm, där han menar att Feministiskt Initiativ står för "en otäck och farlig framtidsvision, där partiet vill förändra hela den humanistiskt/kristna värdegrunden". han beskriver i princip Fi som rent antikristligt. När Göran Hägglund nyligen frågades ut på Svt svarade KD-väljare i ett inslag att Fi var det parti med "absolut minst kristna värderingar" och samma dag "varnar" Göran Hägglund i en intervju med Aftonbladet för Fi, vars politik han menar är helt galen. Helt klart är att KD nu i valrörelsen målar upp Fi som sin absoluta motpol, helt enligt vad Öholm förespråkar: "FI måste bli KD:s huvudmotståndare i riksdagsvalet. Fi är en fara för landet, för kvinnorna, för barnen och för demokratin. FI har inget med verklig jämställdhet att göra. De använder bara ordet för andra syften."

Det här ställer mig i en intressant sits, eftersom jag vid ett tidigare val röstat på KD, och nu kommer att rösta på Fi. Har jag förändrats så till den grad att jag hoppat tvärs över den politiska skalan, eller har jag månne en personlighetsklyvning? Visst har jag förändrats otroligt mycket sedan jag som nyckläckt röstberättigad lade min röst på KD för många år sedan, men det är nog snarare som Göran Hägglund också svarar i sin intervju på frågan om varför så många röstade Fi i EU-valet. "Det måste helt enkelt bero på att folk inte vet vad de står för". Ja, precis så var det när jag röstade på KD. Jag visste inte riktigt vad KD stod för, eller rättare sagt visste jag inte riktigt vad jag själv stod för. Jag röstade på KD för att jag var uppväxt i en kristen familj, hade en till stora delar kristen släkt och även om jag alltid brottats med min tro på ett eller annat sätt så var kristendomen ständigt närvarande under min (mycket lyckliga) uppväxt. Således låg det nära till hands att sympatisera med det "kristna" partiet. Det var samma socialt betingade slentrianröst som antagligen utgör en stor del av alla röster.

"Idag har jag mött, nött, stött och blött tillräckligt för att ha lärt mig skillnaden på vad som är kyrkligt och vad som är kristet."

Min röst på KD lades innan jag på allvar bearbetat min egen tro och relation till kristendomen. Idag har jag mött, nött, stött och blött tillräckligt för att ha lärt mig skillnaden på vad som är kyrkligt och vad som är kristet. Kristdemokraterna säger att de står för "en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund". Jag upplever att det är ett falskt påstående. Vad de egentligen menar är att de står för en demokrati byggd på en kyrklig människosyn och värdegrund.

Vad jag menar är att kristendom är en lära medan kyrkan är en institution, formad av den mänskliga historien. Den kristna läran talar huvudsakligen om kärlek, förlåtelse och pacifism, medan kyrkan under stor del av sin existens använts som en institution för att särskilja mellan människor, krigshetsa och att upprätthålla orättvisa maktförhållanden i samhället. Kristendomen säger att vi alla är lika (inför gud) medan kyrkan alltför ofta värderar och exkluderar människor. "Döm inte, så blir ni inte dömda": kyrkan har ganska ofta hoppat över den uppmaningen från Jesus. Därmed inte sagt att dagens alla kyrkor är onda. Jag har betydligt fler positiva personliga erfarenheter av kristna och av kyrkogemenskapen än jag har negativa och de flesta kristna jag känner och mött är mer kristna än kyrkliga, enligt min definition ovan. Men jag tror också att många av dessa personer röstat och röstar på KD och jag kan inte hjälpa att undra om det är av samma anledning som jag själv gjorde det.

För mig känns KDs kritik mot Fi väldigt underlig mot bakgrunden av ett parti som utger sig för att stå för kristna värderingar. Ta exempelvis en fråga som jag tyckt likadant i ända sedan jag var liten. Försvarspolitik. Den kristna värdegrunden i frågan är, skulle jag påstå, helt solklar. Jesus säger i bergspredikan: "Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom." (Matt. 5:38-39). Jesus förespråkade pacifism och menade att våld i det långa loppet inte kan lösas med våld. Man kunde rimligen tycka att KD skulle våga driva den kristna pacifismen och sätta Sverige, som inte varit i krig på 200 år, i föregångspositionen att rusta ned försvaret. Men nej, KD är istället en av de mest drivande parterna i att få Sverige mot ett medlemskap i NATO och därmed bryta vår historiska alliansfrihet. Faktum är att det bara är ett enda av de större partierna som aktivt förespråkar en total omställning till ickevåldsförsvar. Kan ni gissa vilket? Feministiskt Initiativ.

"KD menar att staten inte ska lägga sig i sådant där familjen vet bäst (så länge KD får bestämma vad som räknas som en familj, förstås)."

En av de tydligaste skiljelinjerna mellan KD och Fi gäller föräldraförsäkringen. Fi vill individualisera den, medan KD vill göra den helt fri. KD menar att staten inte ska lägga sig i sådant där familjen vet bäst (så länge KD får bestämma vad som räknas som en familj, förstås). Det är ju en fin tanke, men problemet är att KD pratar om föräldraförsäkringen som en mänsklig rättighet. Det är den inte. Föräldraförsäkringen är en bidragstjänst från staten. Det handlar inte om att staten lägger sig i familjens beslut, utan att staten justerar sin tjänst för att uppnå det mål som är uppsatt. Sedan föräldraförsäkringen infördes har det långsiktiga målet varit att den ska tas ut lika mycket av båda föräldrar. Åtminstone fram tills 2008 då alliansregeringen ändrade Försäkringskassans direktiv. (De införde dock samtidigt en jämställdhetsbonus och 2013 en reglering om "integrerad jämställdhet", så målet tycks fortfarande vara åtminstone en ökning av det jämställda uttaget.)  Män tar idag ut en fjärdedel av föräldradagarna och de största ökningarna i denna siffra har kommit omedelbart efter de två öronmärkta månaderna infördes. Befolkningen har haft ett mycket generöst tidsspann på sig att på eget ansvar ta ut föräldraförsäkringen jämlikt, men så har inte skett och därför kan det tyckas logiskt att vilja individualisera försäkringen. Hängde du med? Inte, då kör vi i sann kristen anda vidare med en liknelse:
En förälder ger sina barn en påse med godis och säger åt dem att dela upp det rättvist mellan sig. Som så ofta blir fallet blir i slutändan det äldsta syskonets hög något större och med större andel av de mest populära godisarna. Föräldern kan nu antingen tillrättavisa och fördela godiset rättvist själv, eller låta det bero. Vilket skulle du göra?

"Bibelns Jesus var en extrem radikal och revolutionär, som uppmanade till att bryta då rådande normer och maktordningar."

Göran Hägglund säger om Fi att det är "ett parti som blandar önskedrömmar med det mest revolutionära vi sett på den politiska arenan, i alla fall under min livstid." Han har förstås till viss del rätt. Fi förespråkar radikala förändringar för att komma tillrätta med några av samhällets största problem. Det fanns en person som antagligen beskrevs likadant av den etablerade makten när han spred sina radikala åsikter. Ni kanske vet vem jag menar. Ledtråd: han levde mycket riktigt inte under Hägglunds livstid. Det här är egentligen mitt stora problem med KD. Bibelns Jesus var en extrem radikal och revolutionär, som uppmanade till att bryta då rådande normer och maktordningar. Han förkastade strävan efter rikedom, försvarade och umgicks med samhällets föraktade bottenskikt och predikade villkorslös kärlek och förlåtelse. Det är vad kristendomen egentligen är. Hur kan då ett parti med påstådd kristen människosyn och värdegrund vara socialkonservativt? Jo, för att det har en kyrklig, inte kristen, värdegrund.

Men här kommer det mest intressanta. KD har inte alltid haft samma ideologi som idag. Ser man tillbaka på partiets begynnelse finns det väldigt intressanta iakttagelser att göra, vilket Micael Grenholm tar upp i sin lysande debattartikel Hade Jesus ställt sig bakom KD?. I en KDU-annons från 80-talets nämns det att man arbetar för bland annat "Sänkning av försvarskostnaderna med fem procent årligen samt omrustning till civilmotstånd (ickevåldsförsvar)", "livskvalité i stället för ökad konsumtion" och "internationell solidaritet" via omfördelning från försvar till bistånd. Kristna värderingar, som idag inte återfinns hos KD. De återfinns däremot hos... just det, Feministiskt initiativ.

"När KD nu bedriver en stark anti-Fi-kampanj får man således intrycket av att de har glömt sin egen historia."

Under KDs tidiga år ville man inte ty sig till endera block, eftersom kristna värderingar enligt utsago inte kunde placeras på en höger/vänster-skala. Under lång tid var KD ett marginaliserat parti och blev ofta utmålat som extremistiskt och inte ett "riktigt" parti på samma sätt som de etablerade. På 70-talet drev de borgerliga partierna en kampanj där man menade att en röst på KD var bortkastad, eftersom de ändå inte skulle nå upp till 4%-spärren. Partiet har förlöjligats, svartmålats och marginaliserats. Känner ni igen det? Det finns stora likheter med dagens Fi. När KD nu bedriver en stark anti-Fi-kampanj får man således intrycket av att de har glömt sin egen historia. Eller är de kanske bara så glada över att själva inte längre vara politikens hackkyckling att de gör allt för att upprätthålla de nya förhållandena? Behandla andra som... hur var det nu?

På frågan om Göran Hägglund är feminist svarar han nej, eftersom han inte vill "bedriva könskrig". Nu skulle jag nog inte påstå att den feministiska kampen är ett könskrig, men det är ju en väldigt populär nidbild så det är inte förvånande att den används av någon som anser sig vara Fi:s politiska motpol. Annars skulle man i så fall med rätta kunna hävda att världen befunnit sig i ett konstant och väldigt ensidigt könskrig i tusentals år, där inte minst kyrkan spelat en obehagligt aktiv roll som krigsivrare och där kvinnor och minoriteter varit ständiga offer. Arvet från denna kyrkohistoria är det som utgör värdegrunden för KD. Därmed inte sagt att det inte finns punkter i KD:s politik som jag sympatiserar med (eller punkter i Fi:s politik som jag inte sympatiserar med), och jag tycker att det finns många kristna värderingar som kan göra nytta i den politiska sfären. KD gör dock ett väldigt dåligt jobb med att föra ut dem och att framförallt är det ett hyckleri när de hetsar sina anhängare mot Fi med argumentet att Fi skulle motarbeta kristna värderingar. Faktiskt just den typ av dömande som Jesus själv fördömde.

Fast det är förstås... på ett sätt är ju feminismen direkt okristlig. Den bygger ju nämligen på en bred och växande skara av kvinnor som inte längre är nöjda med att vända andra kinden till. Bokstavligen.

 

Illustration: Elin Sandström - www.eplet.se

P.S. Wohoo! Jag tog mig igenom ett helt inlägg om feminism och kristendom utan att nämna Gal. 3:28. Första i världshistorien? :)