En verklighetsfrånvänd röst

Om en vecka är det val. Jag kommer att rösta på Feministiskt initiativ. Men lugn, jag ska inte be dig att rösta som mig. Jag vill bara förklara mig. Det här är första gången jag är öppet politiskt engagerad inför ett val och mitt val av parti har huvudsakligen mötts med skepsis av min omgivning. Eller tystnad. Direkt eller indirekt har jag blivit kallad naiv, verklighetsfrånvänd, ja rentav korkad. Inte direkt de epitet jag är van vid. Vissa jämför min röst på F! med en röst på SD. “Lika illa”, säger de. F! är sexister, säger de. Ett Kalle Anka-parti. Hur kan jag rösta på F!?

 

“Hur kan ni vilja minska försvaret när Putin är på krigsstigen”?  

 

Sedan framgången i EU-valet har partiet ifrågasatts från politiskt och massmedialt håll. Det har riktat in sig nästan helt på ekonomi, med kritik mot långsiktiga mål i Fi:s partiprogram. “Hur ska 6 timmars arbetsdag finansieras”, frågas det. “Hur kan ni vilja minska försvaret när Putin är på krigsstigen”? Rimliga frågeställningar, som besvarats med såväl finansieringsförslag som ett förtydligande att det är långsiktiga mål och inget som är tänkt att införas under en mandatperiod. Men bakom mediabruset kring dessa politiska visioner har de aktuella och starkaste argumenten begravts. De som utgör anledningen till att jag faktiskt röstar på F!

 

Jag röstar inte på F! för att jag vill minska försvaret. Jag röstar inte på F! för att jag vill ha 6 timmars arbetsdag, eller för att jag vill ha gratis kollektivtrafik. Jag tycker att samtliga är väldigt bra långsiktiga mål och historisk data säger att vi är på väg dit oavsett, men det är inte därför jag för första gången lämnar det borgerliga blocket för att istället rösta rosa.

 

"När jag ser tillbaka på mitt liv och ställer mig frågan: 'hade det sett lika bra ut om jag varit kvinna' är svaret otvetydigt nej"

 

Jag röstar på Feministiskt initiativ för att jag älskar mitt liv. Jag har haft en fantastiskt uppväxt, har en underbar familj och släkt och jag lever med min drömpartner. Jag har lyckats uppnå de yrkesmål jag satt upp (hittills) och har förverkligat många av mina drömmar, men när jag ser tillbaka på mitt liv och ställer mig frågan: “hade det sett lika bra ut om jag varit kvinna” är svaret otvetydigt nej. Detsamma gäller ifall jag hade hetat Muhammed, eller om min drömpartner hade varit en man. Jag ser på mina två döttrar och inser att de alltid kommer att få kämpa hårdare för att uppnå samma saker som jag gjort. 

 

Och även om jag haft fler möjligheter som vit man har jag inte haft alla möjligheter. Jag ser på mina brorsöner och inser att de inte kommer att kunna göra vad de vill när de växer upp. De kommer inte att få leka med vilka leksaker som helst, klä sig i vilka kläder som helst eller älska vilka saker och människor som helst, utan att mötas och hindras av fördomar. “Manshat!” får jag ofta höra om feminism, men sanningen är ju det motsatta.

 

"Alltför få uppmärksammar att det är samma mansnormer som utgör grunden för såväl gatstenskastande vänsterextremister som för knivmördande högerextremister"

 

Eftersom vi som samhälle lär pojkar att bråka men inte gråta, att trycka undan “tjejiga” känslor och att konflikter löses med våld, så begränsar vi mäns möjligheter. Pojkar löper större risk att prestera dåligt i skolan, råka ut för olycksfall, hamna i olika sorters brottslighet och att missa stora delar av sina egna barns uppväxt. Samma normer som skadar kvinnors möjligheter skadar männens. Valrörelsen har handlat om smutskastning av ideologier, men alltför få uppmärksammar att det är samma mansnormer som utgör grunden för såväl gatstenskastande vänsterextremister som för knivmördande högerextremister. Jag drar inte likhetstecken mellan de båda, men vi måste förstå att det egentligen bara är olika symptom på samma sjukdom. En sjukdom som genomsyrar hela samhället och som begränsar oss alla, vissa mer än andra.

"Istället har vi en valrörelse där SD fått sätta agendan med sin 5-åringsretorik."

 

Den här kunskapen och medvetenheten ligger högst på agendan hos Feministiskt initiativ. Deras kandidater har drivet, erfarenheten och inte minst expertisen att på allvar börja lyfta och angripa problemen från politiskt håll. Det är därför jag röstar på Feministiskt initiativ. För att alla förtjänar mitt liv och mina möjligheter. De andra partierna är ivriga att avkräva F! svar på hur deras långsiktiga mål ska uppnås, men ingen presenterar några konkreta mål på hur riksdagens jämställdhetsmål ska lösas. Alla erkänner problemet, men få vill lägga kronor och ören på att lösa det. Istället har vi en valrörelse där SD fått sätta agendan med sin 5-åringsretorik. “Ni får inte vara med och leka för jag vill ha alla mina leksaker själv!”

 

Och vad skulle egentligen hända om F! kom in i riksdagen, om vi nu ska undvika att vara verklighetsfrånvända? Nej, försvaret skulle inte läggas ner, kollektivtrafiken skulle inte bli gratis och såvida S inte gjorde en kovändning ligger förkortad arbetstid ännu några år in i framtiden. Det här är dock några exempel på saker som skulle hända:

 

• Feministiskt initiativ skulle få en representant i varje utskott och därmed slå vakt om jämställdhet på alla politiska områden.
• Förutom gröna och röda röster skulle det finnas en rosa röst i budgetförhandlingarna som ser till att det jobbas aktivt mot de fyra jämställdhetsmålen i varje budget.
• Feminister inom de andra partierna skulle få ännu större mandat inom sina egna partier att driva frågor om jämställdhet för att möta F!. Inte bara i valrörelsen utan genom hela mandatperioden.
• F! skulle eventuellt kunna få igenom några av sina mindre kostsamma förslag i budgetförhandlingar, såsom exempelvis inrättandet av ett jämställdhetsutskott och departement, förstärkning av våldtäktslagstiftningen och införandet av ett tredje juridiskt kön. Möjligtvis skulle en kompromiss kunna nås som innebär en tredelning av föräldraförsäkringen.
• Sverige skulle befästa och förstärka sin position som världsledande på jämställdhet med det första renodlat feministiska partiet i ett nationellt parlament i världshistorien. Därmed skulle vi sända nödvändiga svallvågor ut till jämställdhetsrörelser i länder som inte nått lika långt och stärka dem.

"De senaste två stora valen har känts som en brun mardröm utan vinnare."

Om en vecka är det val. De senaste två stora valen har känts som en brun mardröm utan vinnare. Det sista jag vill är att sitta framför tv:n på söndag kväll och se Jimmie Åkesson som vinnare i tv-soffan med ett rekordval i ryggen och en vågmästarposition hånfullt upprepa att Feministiskt initiativ är ett “djupt oseriöst parti” som inte platsar i riksdagen. Nej, jag vill se Gudrun Schyman sitta och säga att tack vare att F! kom in så har SDs stora framgång marginaliserats och dess vågmästarroll omintetgjorts i och med en rödgrönrosa majoritet.

 

Det sistnämnda är inte anledningen till att jag själv röstar på F!, men jag hoppas innerligt att det kan vara en anledning för andra. 

 

/Emil

 

 

Män är det största hotet mot mänskligheten

Feminismen får ofta beskyllningar för att vara manshatande och att den förespråkar synpunkter som att "män är djur" och att män har en kollektiv skuld. "Alla män är faktiskt inte dumma" blir därmed mångas automatiska svar närhelst feminism omnämns. Jag tyckte ungefär likadant innan jag lärde mig mer om feminism. Hade jag sett en rubrik som den jag själv skrivit ovan för ett år sedan hade jag antagligen tyckt att det var en substanslös chockrubrik, enbart använd i syftet att väcka uppmärksamhet och dra läsare. Så, är den bara ett skamlöst lockbete för att du ska fortsätta läsa? Jag ska berätta det alldeles strax, men först tänkte jag att vi skulle köra en liten tankenöt!

Okej, här är problemet: Nedan ser du en grupp med 50 symboler. Målet är att ta bort så många symboler som möjligt. Du får antingen välja att ta bort symboler i en viss färg (röd/blå), eller att ta bort en viss typ av symbol (cirkel/triangel). Vad väljer du?

Känns det för simpelt för att räknas som en tankenöt? Ja, kanske det. Det uppenbara svaret är ju att ta bort allt rött. I själva verket är det dock väldigt många som väljer annorlunda. En alarmerande mängd personer (till exempel Sverigedemokraterna) tycker att man borde fokusera på cirklarna. Varför? Det kanske klarnar om vi sätter lite rubriker på det hela. Symbolerna representerar personer misstänkta för våldtäkt i Sverige. Trianglarna representerar den andel som har "svensk" bakgrund (föräldrarna födda i Sverige). Cirklarna representerar utrikes födda*. Blått representerar kvinnor. Rött representerar män.


Det handlar helt enkelt om att hitta den minsta gemensamma nämnaren och det är i det avseendet som min chockrubrik visar sig statistiskt sann. Män, eller mer specifikt den manliga och maskulina normen, är den minsta gemensamma nämnaren när det gäller hot mot mänskligheten och vår värld.

"Varje gång jag äter en Big Mac så bidrar jag i teorin till lika stort utsläpp av växthusgaser som om jag åkte ungefär 4 mil med min bil"

Låt mig ge lite exempel. Kanske har du hört talas om att köttkonsumtion är en riktig miljöbov? Om man räknar in allt från transporter och utfodring till metanutsläpp från boskapens rapar/flatulens så får man fram en faktisk och väldigt hög siffra för hur mycket växthusgaser (CO2-ekvivalenta) som släpps ut i relation till den mängd vi konsumerar. Värsta produkterna är lamm, nötkött och ost: Lamm lämnar efter sig 39 kg CO2e per kg kött vi äter. Nötkött 27 kg CO2e per kg kött vi äter och ost 13,5kg CO2e per kg ost vi äter. Detta kan jämföras med att 95-oktanig bensin släpper ut ungefär 3,6 kg CO2e per kg bensin vi förbrukar (2,7 kg per liter). Här kommer en superpedagogisk tabell:

Eller för att formulera det på ett mer slående sätt: varje gång jag äter en Big Mac så bidrar jag i teorin till lika stort utsläpp av växthusgaser som om jag åkte ungefär 4 mil med min bil**.

Förhoppningsvis visste du detta redan och har redan börjat fundera på hur du kan minska din egen köttkonsumtion. Men vad har det här med manlighet att göra? Väldigt nyligen blev jag varse om att det ibland pratas om så kallad "grön feminism". Jag förstod inte direkt vad det var, och i ärlighetens namn tyckte jag att det lät lite som någonting påklistrat. Det var i samband med politiska partier jag hörde det så jag tänkte att det kanske var en floskel för att locka till sig fler väljare. Det här var dock efter mitt feministiska "uppvaknande" och när jag blev nyfiken och läste på mer om det blev det ganska självklart.

"Som man har jag växt upp i en värld som i alla tänkbara sammanhang berättat för mig att jag ska vilja köra snygga, snabba bilar och käka stora biffar."

Allt återkommer till normer. Beroende på kön så uppfostras vi och formas efter sociala normer och de är i vissa fall inte bara skadliga för våra möjligheter som individer, utan även för vår framtid som art. Som man har jag växt upp i en värld som i alla tänkbara sammanhang berättat för mig att jag ska vilja köra snygga, snabba bilar och käka stora biffar. Instinktivt vill jag säga att "jo det ligger nog något i det, men sån är ju i alla fall inte jag". Men det är ju inte sant. Vi hade en Prius tidigare. Jag älskade den och kände mig lite lagom smug när jag körde omkring i den bland alla stadsjeepar. När vi fått barn bytte vi dock ut den mot en bensindriven, snygg, sportig Avensis och när jag kör den känner jag mig annorlunda. Jag känner mig manlig. Vår Avensis har en "Sport"-knapp. Jag tror att allt den gör är att koppla ur ljuddämparen och dra bort ett streck från bensinmätaren, men när jag använder den känner jag mig om möjligt ännu mer manlig. Lika manlig som om jag använder en motorsåg eller lyfter vikter på gymmet.

Visst tusan går det också nio köttbitar eller hamburgare på varje sallad jag beställer. Jag skulle kunna påstå att det bara är för att jag tycker att det är godare, men innerst inne vet jag att det inte är hela sanningen. Och om jag började kolla ordentligt omkring mig när jag är på restaurang är jag ganska säker på att fördelningen beställda sallader och beställda köttbitar skulle ha en tydlig genuskorrelation. Vill jag inte förlita mig på antaganden kan jag helt enkelt titta på statistiken. Män konsumerar till exempel nästan dubbelt så mycket nötkött som kvinnor, vilket utgör en betydande skillnad. "Men män har ju ett högre energibehov än kvinnor", svarar mitt 29-åriga jag. Ja det stämmer, men det handlar om ungefär 25% mer, inte 100%.


Då har jag ändå inte kommit in på det mest uppenbara exemplet. Våld. Det som verkligen sargat oss som samhälle och civilisation genom alla tider. I Sverige står män för 76% av samtliga brott mot brottsbalken, vilket redan där är en ansenlig siffra. Tittar man specifikt på våldsbrott (Brott mot liv och hälsa) är männens andel 86%. Och så sexualbrotten, där siffran blir 99%. Det hade inte nödvändigtvis varit samma strukturella problem om det vore män som drabbades av våldet i samma utsträckning, men så är det ju inte. I såväl större som mindre sammanhang drabbas kvinnor av en oproportionerligt stor del av det utövade våldet. De här massiva siffrorna kan inte förklaras med enbart biologi eller genetik. Det finns en stor socialt betingad faktor. Kanske är det för att män uppfostras att hålla inne sina känslor och känsloyttringar, att inte gråta. Kanske är det för att majoriteten av manliga konfliktskildringar i kulturen bygger på och löses med våld. Kanske är det för att kvinnor i stor utsträckning sexualiseras och objektifieras i media och reklam, ofta i relationen av något som ägs eller tas om hand av mannen. Jag kan rekommendera denna video av Laci Green om ämnet, med anledning av den senaste massakern i USA.

"Jag behöver inte känna mig personligen utpekad för att kunna inse och bekräfta att manlighet är ett problem."

När jag blev intervjuad i P4 om min blogg fick jag frågan vad jag ansåg om påståendet att män har en kollektiv skuld. Jag visste inte direkt vad jag skulle svara, för det var inte ett påstående jag direkt hade stött på tidigare när jag utforskat feminismen. Idag skulle jag dock svara att vi har, om så inte en kollektiv skuld, så ett kollektivt ansvar. Det är för enkelt och för fegt att bara svara "inte alla män" så fort den här informationen kommer på tal. Nej, alla män är inte våldtäktsmän. Men nästan alla våldtäktsförövare är män och det är inte naturligt. Jag behöver inte känna mig personligen utpekad för att kunna inse och bekräfta att det är ett problem.

Betyder det här att jag tänker sluta äta kött, sälja bilen och sluta utveckla datorspel med våldsamt innehåll? Nej. Det är svårt att vända ett liv av normativt inpräntande på en femöring, men jag kan ta ett steg och en dag i taget och se till att jag rör mig i rätt riktning. Jag kan sänka garden och försöka hjälpa andra att göra detsamma. Framförallt kan jag låta bli att förneka att det är ett problem.


* Statistiken för utrikes födda är hämtad från Brottsförebyggande rådets rapporter om brottslighet bland utrikes födda. Inte direkt purfärsk, men det finns ingen senare officiell statistik.
** Det här är baserat på det faktiska innehållet. McDonalds har en rad miljöåtgärder som sannolikt minskar denna siffra, och har som mål att minska sitt utsläpp av växthusgaser med 40% till 2020. Max klimatkompenserar alla sina hamburgare. Burger King (som är godast) jobbar också uttalat aktivt miljömedvetet, med 90% återvinning och 0,8% svinn, men har inga uppenbara uttalade mål vad jag kan se.